|
Förlossningsberättelse!
Torsdagen den 27 mars började slemproppen
att släppa. Jag blev glad & pirrig, tänkte att nu är
det snart dags!
Jag trodde dock att det skulle starta tidigare än vad det gjorde
och började fundera på om Vilgot verkligen skulle hinna fylla
år (28/3) och få ha sitt barnkalas (29/3) innan lillasyster
tänkte komma ut till oss. Man har ju hört talas om de som fött
redan inom ett dygn efter det att slemproppen släppt!
Men så var det inte i mitt fall. Jag fick vänta i 10 dagar
innan det var dags.......
Det var 10 jobbiga dagar......
Natten mot söndagen den 30/3 trodde jag att jag började sippra
vatten så jag ringde förlossningen på morgonen och vi
åkte in på en kontroll.
De kopplade in kurvorna, jag hade några sammandragningar och hjärtljuden
såg fina ut, men de trodde inte att det var vatten som sipprat,
så vi fick åka hem ganska snart.
Dessa dagar som nu följde var kämpiga, jag hade så mycket
sammandragningar/förvärkar och fick knappt sova på natten
på grund av dessa.....
Folk påpekade att jag såg trött ut.....jo....det stämmer
ju, men var inte precis vad man behövde höra....*blink*....
Torsdagen den 3/4, samma dag som lillasyster var beräknat började
jag få kraftigare sammandragningar och på kvällen vid
åttatiden så hade jag värkar runt var tionde minut. De
höll i sig så jag ringde förlossningen och sa att jag
trodde det var på gång och Jonas åkte och hämtade
barnens farmor som skulle passa barnen.
Värkarna fortsatte att hålla i sig runt var tionde minut, under
en timme under natten hade jag värkar var sjätte minut, men
efter denna timme la de sig runt var tionde minut igen....
På morgonen ringde jag förlossningen igen och sa att jag fortfarande
hade värkar runt var tionde minut och barnmorska jag pratade med
sa att det här är lite typiskt "luriga trean".
Tredje förlossningen kan ibland vara lite lurig, man kan börja
få förlossningsvärkar och sen kan de avta lite eller helt,
för att sen komma tillbaka i full kraft igen och då kan det
gå snabbt sa hon.
Om jag fortfarande hade värkar var tionde minut framåt kvällen
skulle jag höra av mig till förlossningen igen och eventuellt
komma in på en kontroll.
Värkarna fortsatte att komma runt var tionde minut, men under sena
eftermiddagen började de att komma allt mer sällan och de lugnande
ner sig i kraft......
Jag ville verkligen inte att barnmorska skulle ha rätt om "luriga
trean", men det verkade ju inte bättre....
Jag var sååå trött, hade ju knappt sovit på
ett dygn då jag haft värkar var tionde minut och nu skulle
de bara försvinna!?
Jag kände mig frustrerad, ledsen, trött.....jag kände mig
snuvad på att få föda, jag trodde verkligen att det var
dags nu!
Farmor åkte hem under eftermiddagen och vi sa att vi skulle hämta
henne då det satte fart igen. Det var nu fredag den 4/4.
Under kvällen/natten var det rätt lugnt, några kraftiga
förvärkar som jag vaknade av, men inte mer än så.
Lördagen den 5/4 bjöd på underbart vårväder!
Solen sken, det var runt 10 grader varmt ute och vi var ute hela dagen,
åt korv med bröd ute till lunch, mellis ute och bara njöt
av dagen.
Nja, till en början hade jag svårt att bara njuta. Jag var
fortfarande trött och hade lätt till gråt....men då
dagen fortsatte att bjuda på en massa solsken så smittade
det tillslut av sig på mig.
Jag bestämde mig dessutom att sluta fundera på när det
verkligen skulle sätta fart igen och istället fokusera på
allt det roliga och underbara denna dag erbjöd!
Under kvällen började det mola på lite mer igen, men jag
försökte att inte tänka så mycket på det. Ville
inte bli besviken igen.
Vid två-tiden på natten kände jag att jag började
vakna rätt ofta av kraftiga sammandragningar och vid fyra tiden fick
jag lova tt gå upp och lägga mig i vardagsrumssoffan istället
och jag började klocka värkarna. De kom runt var tionde minut.
På morgonkvisten låg det runt 6-7 minuter mellan värkarna.
Vi ringde till förlossningen och Jonas åkte och hämtade
barnens farmor.
Jag tog en varm skön dusch och värkarna kom nu mellan 4-5 minuters
mellanrum.
Vilgot och Vidar tittade på mig då jag stannade upp och andades
igenom värkarna.
Vilgot frågade om jag hade ont och jag förklarade för
barnen och berättade varför jag gjorde som jag gjorde.
Jag ringde till förlossningen och sa att det kunde vara läge
att åka in och då frågade hon om det var ok att även
andra sjukhus kunde se min journal.
Ja, det var det, jag frågade varför hon undrade det....då
sa hon att hon måste titta så att det finns plats för
oss på SÖS då de hade mycket....hon sa att hon måste
få ett klartecken innan vi kunde komma in, annars skulle vi kanske
behöva åka någon annanstans!
Jag blev alldeles nervös! Någon annanstans?
Jag väntade kvar i telefonen en stund och se sa hon att hon fått
klartecken och att vi var välkomna in!
Vilken lättnad!
Vi kramade om våra gosepojkar och så åkte vi in till
förlossningen på SÖS.
Vi kom in på förlossningen vid nio-tiden och vi satt på
en soffa i korridoren och väntade på att få ett rum.
Efter en stund hör jag:
"Har omföderskan kommit?"
"Ja, hon sitter där"
Hihi...omföderskan.....det var jag det!
Vi fick komma in i rum 12.
De kopplade in kurvorna och jag hade nu värkar var åttonde
minut och kände att de avtagit lite i kraft.
Nej, inte nu igen tänkte jag!
Barnmorskan och en barnmorskestuderande undersökte mig och jag var
nu öppen 4 cm.
Jag tänkte att det inte var speciellt mycket och att det nog kommer
att dröja till framåt eftermiddag/kväll innan detta var
klart.
Barnmorska sa att det vore bra om jag rörde lite på mig, då
skulle det nog sätta fart.
Jag tog en promenad till toaletten och väl där fick jag väääärldens
värk och sen började jag att må jätteilla!
Jag skyndade tillbaka till rum 12 och rev ner en spypåse och började
kräkas......klockan var nu runt tio-tiden.
Vid 10:20 börjar jag använda mig av tens-apparaten under värkarna.
Det hjälper verkligen! *skönt*
Barnmorskan säger till mig med glimten i ögat att jag får
se till att vara klar senast halvtvå, för då slutar hon
och hon vill hinna se på lilla bebisen.
Vid 12-tiden börjar värkarna öka rejält i styrka och
jag ber Jonas ringa på klockan så att jag kan få börja
andas lustgas.
Klockan är 12:06 då jag börjar andas lustgas. Heeeeelt
underbart! Efter ett par andningar känner jag att det börjar
trycka på rejält neråt och jag säger till Jonas:
"Tryck på knappen, jag måste krysta nuuuuuuuu!"
Jonas trycker på knappen, ingen kommer, han kikar ut i korridoren
och säger:
"Hon krystar!"
Klapperiklapperiklapp, jag hör en massa fötter komma springande
ute i korridoren.
Klockan är nu 12:16.
Jag ligger och krystar för kung och fosterland funderar på
vad jag gett mig in på för faaaaaaasiken vad ont det gör!!!!
Två minuter senare, klockan 12:18 är vår lilla dotter
född!
Vår lilla Vilja!
Jag är helt slut, fattar knappt att det är klart för det
gick så otroligt snabbt på slutet!
Men jag är såååå tacksam för det, lillasyster
är ute hos oss nu, som vi har längtat!
Jonas & jag kikar på vårt lilla underverk, tänk att
man kan vara så söt!!
Jag krystar ut moderkakan och hinnsäcken, men hinnsäcken var
inte hel så barnmorska får sitta och fiska ut hinnrester och
det var såååå obehagligt.....man vill bara vara
ifred där nere då man har fött, men då ska det sys
och fixas. Jag behövdes bara sys med två stygn visserligen,
men ändå.
På grund av att hon inte kunde få ut alla hinnrester så
fick jag två sprutor med Methergin och sen fick jag tabletter att
äta i tre dagar.
Denna medicin gör att livmodern drar ihop sig kraftigt så att
hinnresterna ska stötas ut.
När all eftervård var klar fick vi den underbara brickan!
Åh, det är verkligen speciellt när de kommer in med brickan
med den lilla flaggan på! *mysigt*
Jonas och jag sitter i rummet och mumsar på det brickan erbjuder
och vi försöker smälta att allt är klart.
Vilja är här nu, vår lilla dotter!
Vår söta lilla tjej!
Vår älskade lilla Vilja.
Född den 6/4 klockan 12:18.
Vikt: 3450 gr
Längd: 49 cm
Vi är så lyckliga!! Vi är så glada att du äntligen är ute hos oss
älskade lillasyster!!
Vi har väntat & längtat efter dig så länge!
Välkommen ut i stora vida världen!
Kramar & pussar, mamma, pappa
& storebrorsorna!
|
